Den italienske konstnären Sandro Botticelli (födelsenamn Alessandro di Mariano di Vanni Filipepi), 1445-1510, levde i Florens, parallellt med nyrenässansen och är en av de mest kända renässanskonstnärerna. Typiskt för renässansen är influenser från humanist-kretsen samt inspirationen från antiken och mytologins värld vilket lyfts fram i många av Botticellis konstverk, bland annat i en av hans mest berömda verk Venus födelse (1485). Det väckta intresset för människan gav ursprung till den nya konsten under renässansens era, som bildades i reaktion mot det religiösa och kristna idealet under medeltiden. Nu handlar konsten om att skapa ett psykiskt intryck och att få fram en realism i de avbildade människorna med hjälp av former, toner och skuggning (tillskillnad från medeltida konst som bara sträckte sig inom det religiösa syftet och som inte skulle bli för verklighetstroget för att inte hota Gudadyrkan). Sfumato är exempel på en teknik som användes för att lyfta fram ett föremål i bilden genom att skugga ut bakgrunden. Det ger ett tredimensionellt intryck.
Vad föreställer konstverket? (Första nivån)
Vi ser en naken kvinna som står på en öppen snäcka flytandes på havet. Hennes långa hår håller hon som en sköld mot sitt kön, ansiktsuttrycket ser fridfullt ut. Hon ser ut att anlända mot stranden där en annan kvinna står med utsträckta armar hållandes i en slags sjal/lakan. Till vänster om den nakna kvinnan ser vi ett par, en man och en kvinna som blåser blommor mot henne. De har vingar på sina ryggar och flyger en bit över vattenytan. De skulle kunna vara änglar eller några annat liknande Gudaväsen.
Vad ligger bakom bilden? (Andra nivån)
Som jag nämnde skapade Botticelli Venus födelse utifrån den grekiska mytologin. Venus (också känd som Afrodite), kärlekens Gud, är ofta avbildad väldigt lättklädd och med långt vackert hår. Att den nakna kvinnan i centrum av bilden föreställer Venus är det ingen tvekan om. Konstverket är ägnat år Gudinnan (bara titeln på verket säger det) och varje cm av bilden är igenomtänkt. Som konstnär under renässansen följdes ofta en mall på hur perspektiven skulle avbildas. Den mallen syns klart och tydligt, med en tydlig horisontlinje som löper över havets horisont i bilden och med centralperspektivet (också nytt för renässansen) som består av Venus och därför för blicken direkt mot henne. Botticelli har gjort något typiskt för renässansen. Han har skapat en så verklighetstrogen bild av något så surrealistiskt. Venus utstrålar skönhet och harmoni, hon har en viss mjukhet i sitt ansiktsuttryck och utstrålar kärlek. Hennes hår fladdrar i vinden och hennes anatomi är skapad med precision. Skynket som hålls av kvinnan på land fladdrar i vinden och paret har en mjuk rörelse. Hela verket ser levande ut och konstnärens begåvning lyser tydligt fram. Men bilden är också extremt provocerande för sin tid. En naken kvinna, bara det var chockerande under 1400-talet. Kvinnor visade annars inte mycket hud och på denna tid var det inte ”vanligt” nog att anse kvinnokroppen som motiv för konst. Jag tror att många kollade på bilden med skam, men jag tror att vissa såg något annat i den. Kvinnosynen var nämligen nedvärderande på den här tiden, men ändå framställs inte Venus som liten och obetydligt trots att hon är naken. Hon har sådan kraft och skönhet trots att hon blottar sig. Kanske uppskattades hennes starkhet av andra? Kanske var det den egentliga bakgrunden till provokationen för de som ogillade bilden, att hon gick emot normerna i det patriarkaliska samhället? Mest provocerande måste det varit att hon är en fröjd för ögat. Hon väcker nyfikenhet och längtan och bilden kan ses närmare erotisk. Hon skapar en känsla till åskådaren, på det sättet lyfter konstverket fram ett psykiskt intryck, som var ett bakomliggande syfte för konsten under renässansen.
Enligt Pankofskys modell finns det symboler att känna igen i vissa konstverk. I konstverket ser jag motiv som symboliserar Gudinnan Venus, så som snäckskalet och blommorna. Nakenhet skulle symbolisera neutralitet. Kanske att Venus varken var god eller ond? Hon var trots allt känd för att inte bara vara kärleksfull och vacker utan också fåfäng och självisk.
Meningen med bilden? (Tredje nivån)
Venus anländer mot land med hjälp av paret bakom som blåser snäckan i riktning mot kvinnan med skynket. Kvinnans uttryck säger inte mycket, men att hon håller upp skynket säger mig att hon vill täcka Venus. Varför vill hon täcka den som kommer med kärlek? Är hon avundsjuk? Hon gör en handling som patriarkalet skulle kunna göra. Täcka den nakna kvinnokroppen. För mig ligger det något bibliskt i situationen trots att målningen är inspirerad av mytologin, men kristendomen var fortfarande stor efter medeltiden så kanske fanns influenser från den? Adam och Eva har något Gudomligt över sig, de är de första skaparna av Gud - och de var nakna. Det var först efter att paret åt av den förbjudna frukten som de kom att inse synden i att vara naken och täckte därefter därför sina kroppar. Jag får en känsla av att kvinnan på land lever på jorden och är påverkad av mänskligt ideal. Att möta något som går så emot sitt ideal är svårt för människan, kanske är det syftet bakom kvinnans handling? Eller är det bara hennes sätt att välkomna Gudinnan? Att få henne att anpassa sig till vår värld?
Slutord
Att använda Panofskys modell anses problematisk. Det är en analysmodell som bygger på att analytikern har förkunskaper inom en bredd av element. Så som bland annat kultur och ideologi. Modellen är också problematisk då alla inte definierar stil på samma sätt, som Areskoug och Petersson själv skriver i ”Konsten i förändring”. Jag valde ändå att använda mig av denna analysmodell just för att jag ville utmana mig själv och testa något nytt. Vi har gått igenom renässansen under historiekursen och all fakta jag fått med i analysen är sådant jag själv lagt på minnet. Bilden har många bakomliggande element som jag tyckte kom fram lättast med Panofskys modell, som grundar på att komma fram med stil-historisk och kulturella kunskaper. Båda analysmodellerna tar fram en inre tolkning av bilder, men den semiotiska analysen tolkar jag handlar mer om privata associationer och en individuell tolkning av vad vi identifierar i en bild, det lämnar inte lika mycket rum till den förkunskap som krävs i Panofskys modell. Hade jag valt ett nyare konstverk då jag inte hade lika mycket kunskap om den samtida ide-historian eller kulturen så hade jag valt att följa den semiotiska analysmodellen.
Källor: http://www.biography.com/people/sandro-botticelli-9220903
”Konsten i förändring” Joakim Areskoug & Henrik Petersson, Linnéuniversitetet 2012
Maria Babic