I programmet ser vi författaren Bo Bergström, också fotograf och allmän känd som konst- och bild- vetare, som intervjuas och talar kring som bok "Bild & budskap". Bo tar upp innehållet av bildens förmåga att tala och ge intryck i såväl fotografiska sammanhang som i reklam, nyheter och amatörfotografering. Han talar mycket om skillnaden mellan amatörfotografer och professionella fotografer, att inte alla kan hitta djupet och en inre mening i en bild. Vilket jag förstått är viktigt för att locka det andra ögat och viktig för konsten i sig.
Bo tar i programmet också upp lite normer och etik kring fotografi. Han visar olika typer av bilder, bland annat en bild som föreställer en äldre man och en liten pojke som sitter vid ett piano. Bilden fungerande som en reklambild under mitten på 1900-talet. Men i takt med samhället så förändras bilders betydelse, precis som text och ord. Vi tolkar bilden beroende på hur samhället präglar oss och idag lever vi med andra moral för vad vi gjorde för 50 år sedan. Jag själv tolkade bilden mer som en symbol för det patriarkaliska samhället, en man som ska föra vidare sina egenskaper till sin son. Väldigt symboliskt. Bo menar att bilden förmedlar pedofili, med tanke på barnet som sitter i den äldre mannens knä och överlämnar ett typ av ansvar till mannen. Och när jag tänker efter, så skulle barnet lika gärna vara en flicka. Vi får ju aldrig se helheten, vi får bara ett intryck.
En annan bild jag fastnade för som Bo visar är bilden på en ung tjej som döende ligger ner på marken, skjuten i pannan. Vi får se två vinklar av bilden, en vinkel som förklarar vad som sker, tjejen som ligger ned och människor i bakgrunden, kanske poliserna som skjutit henne? I den andra bilden ser vi något som liknar "behind the scenes", en flock av fotografer som fotograferar den döda flickan. Jag blev väldigt ställd av bilden. Aldrig har jag sett en sådan bild ur det perspektivet förut, och det förklarar mycket om verkligheten i sig. Vad anses som moraliskt fel, när fotograferna menar att de bara gör sitt jobb? Hur långt kan en människa gå när det gäller att fånga en händelse? Visst är det enkelt att gå in i vilken roll som helst när en bara gör sitt jobb.
Andra exempel på bilder som talar om olika historier är bilden på kvinnan som vadar som visas i programmet. En till syntes väldigt vacker och fridfull bild tagen under andra världskriget, men när vi får veta verkligheten om att det är en judinna som fått i uppgift att säkra att sjön ar fri från minor blir bilden väldigt skrämmande och otäck. Det är mycket som går att dölja i ett fotografi, mycket som inte syns, som inte går fram eller som kan beskäras och retuscheras bort. Något vi nu ser dagligen i allt från privata foton på sociala medier till nyhetsbilder och modellbilder. En bild jag associerar till är en reklambild för klädmärket American Apparel där en modell står väldigt lättklätt och uttryckslös. Liknande bilder från klädmärket finns och i efterhand har jag fått reda på att det som ligger bakom bilden, i verkligheten, handlar om sexuella trakasserier och övergrepp. Något som egentligen bara ska handla om reklam för kläder. Fotografin har egenskapen att visa något väldigt förvrängt. Dock var det inte sytet under intervjun, men det fastnade för mig mest.
Bo tar i programmet också upp lite normer och etik kring fotografi. Han visar olika typer av bilder, bland annat en bild som föreställer en äldre man och en liten pojke som sitter vid ett piano. Bilden fungerande som en reklambild under mitten på 1900-talet. Men i takt med samhället så förändras bilders betydelse, precis som text och ord. Vi tolkar bilden beroende på hur samhället präglar oss och idag lever vi med andra moral för vad vi gjorde för 50 år sedan. Jag själv tolkade bilden mer som en symbol för det patriarkaliska samhället, en man som ska föra vidare sina egenskaper till sin son. Väldigt symboliskt. Bo menar att bilden förmedlar pedofili, med tanke på barnet som sitter i den äldre mannens knä och överlämnar ett typ av ansvar till mannen. Och när jag tänker efter, så skulle barnet lika gärna vara en flicka. Vi får ju aldrig se helheten, vi får bara ett intryck.
En annan bild jag fastnade för som Bo visar är bilden på en ung tjej som döende ligger ner på marken, skjuten i pannan. Vi får se två vinklar av bilden, en vinkel som förklarar vad som sker, tjejen som ligger ned och människor i bakgrunden, kanske poliserna som skjutit henne? I den andra bilden ser vi något som liknar "behind the scenes", en flock av fotografer som fotograferar den döda flickan. Jag blev väldigt ställd av bilden. Aldrig har jag sett en sådan bild ur det perspektivet förut, och det förklarar mycket om verkligheten i sig. Vad anses som moraliskt fel, när fotograferna menar att de bara gör sitt jobb? Hur långt kan en människa gå när det gäller att fånga en händelse? Visst är det enkelt att gå in i vilken roll som helst när en bara gör sitt jobb.
Andra exempel på bilder som talar om olika historier är bilden på kvinnan som vadar som visas i programmet. En till syntes väldigt vacker och fridfull bild tagen under andra världskriget, men när vi får veta verkligheten om att det är en judinna som fått i uppgift att säkra att sjön ar fri från minor blir bilden väldigt skrämmande och otäck. Det är mycket som går att dölja i ett fotografi, mycket som inte syns, som inte går fram eller som kan beskäras och retuscheras bort. Något vi nu ser dagligen i allt från privata foton på sociala medier till nyhetsbilder och modellbilder. En bild jag associerar till är en reklambild för klädmärket American Apparel där en modell står väldigt lättklätt och uttryckslös. Liknande bilder från klädmärket finns och i efterhand har jag fått reda på att det som ligger bakom bilden, i verkligheten, handlar om sexuella trakasserier och övergrepp. Något som egentligen bara ska handla om reklam för kläder. Fotografin har egenskapen att visa något väldigt förvrängt. Dock var det inte sytet under intervjun, men det fastnade för mig mest.