Jag har i uppgift att skriva en reflektion på inlägget om Yoko Onos konstverk Cut piece. Skrivaren tar upp många aspekter kring händelsen i videon som jag fått med i min analys. Jag håller fullständigt med om att konceptet i början verkade vara ganska "gulligt" och fint, tanken att kunna dela med sig av sin konst och att låta andra få behålla det i materiell form. Men det blev annat än oskyldigt, det blev rent otäckt. En reaktionslös Yoko Ono med sönderklippta kläder kan liknas med en öppen blank sida i en annars nedklottrad bok. Sidan triggar en annan att rita eller skriva ner vad hen vill. Åskådarna blev provocerade av verket, tänkte att nu kan jag göra vad som helst, nu har jag makten. Och det var uppfattningen av vad mannen i slutet av filmen tänkte medan han glatt och retsamt klippte av Yoko Onos undertopp. Att sätta ansvar i andras händer är vad detta är ett exempel på, också vem det är som tar för sig ansvaret och makten. Vilka som tyst, kanske nyfiket, tittar på, vilka som tittar bort. Jag vet inte om det var av Yoko Onos syfte att konstverket skulle spegla samhället på ett sätt, det mansdominerande, men det är en tanke jag har och även något som Den arge konstvetaren tar upp.
En intressant frågeställning som Den arge konstvetaren tar upp är "när är det ett övergrepp?", var detta okej med tanke på att Yoko Ono var så öppen och att hon inte sa emot? Också det här med att fascism kan vinna anhängare i ett demokratiskt samhälle. Inte blev mannen stoppad av någon medan han klippte sönder konstnärens topp.
En intressant frågeställning som Den arge konstvetaren tar upp är "när är det ett övergrepp?", var detta okej med tanke på att Yoko Ono var så öppen och att hon inte sa emot? Också det här med att fascism kan vinna anhängare i ett demokratiskt samhälle. Inte blev mannen stoppad av någon medan han klippte sönder konstnärens topp.