Jag har i uppgift att tolka det konstnärliga begreppet unheimlich genom att få fram en egen bild som för mig omfattar begreppet.
Idén till min bild kom ganska naturligt för mig. Att kolla ut genom nyckelhålet är något som så länge jag kan minnas tyckt är obehagligt och skrämmande. Men ändå är det något jag måste göra så fort jag är ensam hemma om nätterna, för att försäkra mig om vad som finns där ute. Om det finns någon eller något där ute som inte är välkommet, som kanske står och väntar på att få komma in? Eller på att bryta sig in.
Jag har alltid trott på och varit intresserad av övernaturliga ting, så som andar, demoner och krafter. För mig är det främmande och okända, det jag inte ser, inte kan ta på, läskigt. Vad sker när jag inte är med? Vad sker när jag inte ser på? Är det någon som iakttar mig? Detta har fastnat efter alla historier jag hört och alla filmer jag sett. Dessutom så har jag vuxit upp med familj och vänner som delar mitt intresse.
Jag valde att lägga till en figur i min gestaltning för att förtydliga det jag föreställer mig när jag tänker på vad som kan stå där bakom dörren. Jag justerade ljuset på figuren för att få den att smälta in och jag justerade även färgerna för att få fram en liten mörkare ton, så att bilden ska se ut att vara tagen under natten. För det är på natten som den kusliga känslan kryper fram. Vem vet vilka väsen som finns där i mörkret?
Resultatet blev jag väldigt nöjd med. Jag tycker jag fått fram en kuslig bild som går att tolka på olika sätt utifrån ens egna rädslor. En åskådare kan se en mördare på andra sidan dörren, en annan kanske kan se sig själv? Därför tycker jag att titeln "Bakom stänga dörrar" passar bra, eftersom att det hankar om vad en själv föreställer sig kan finnas på andra sidan. Nu i efterhand när jag kollar på bilden så inser jag mer om hur olika rädslorna ser ut beroende på hur ens egna liv och fasor ser ut.
Tolkning av bilden:
När jag kollar på bilden ser jag en ihålig, rund cirkel som omringar en mindre yta som ligger i bildens centrum. I det centrala partiet går det att se en slags hall med en trappa som leder en uppåt. Närmare mitten av hallen finns en figur placerad som har blicken rakt fram mot åskådaren. Blicken förs direkt mot det mittersta partiet som också är ljusare än det svarta, ihåliga, som omringar. Ögat fästs mot hallen och tydligt syns den mystiska figuren. Figuren är mycket skarp i jämförelse mot den lite mindre klara bakgrunden. Den mystiska figuren är menad att ta åt sig uppmärksamheten. Blicken tillsammans med ett vagt leende gör figuren och känslan i hela bilden väldigt otäck.
Rent konkret så består bilden av ett kikhål som åskådaren tittar i för att se vad som finns på andra sidan dörren. När jag ska tolka bilden uppstår tankar som jag själv inte tänkte på när jag väl tog kortet, utan de skapades när jag framställde bilden. Mitt tidigare syfte var att få fram det kusliga i att inte se och inte veta vad som kan lura i hörn eller bakom väggar. Att inte kunna se vad som finns på andra sidan förrän nyfikenheten blivit stark nog att låta modet få sig en titt. Bilden och figuren är ett exempel på vad jag själv föreställer mig kan finnas där bakom. Skulle en annan person skapa en bild som denna skulle den säkert se annorlunda ut, eftersom vi alla har olika saker vi fruktar över. När jag skapade bilden började jag dra tolkningen till en lite djupare nivå, en parallell sida som kopplas till bilden. Helt plötsligt talade bilden till mig och fick mig att förstå att det inte bara handlar om att jag funderar och är rädd över vad som finns på andra sidan min ytterdörr. Och det kanske är det som Unheimlich egentligen handlar om? Att handskas med sin rädsla och inse att det kanske handlar om någonting större? Dörren är också en symbol för mig själv. Hallen symboliserar vägen jag ska ta i mitt liv för att komma vidare till trappan, som ska föra mig uppåt och vidare. Figuren som står och iakttar mig i hallen är mina egna rädslor, mina egna nedlåtande tankar som hindrar mig till att kliva utanför dörren för att komma ut till världen. Jag är rädd för de hinder som lurar och jag känner också rädsla i att gå vidare och gå min egen väg i livet. I bilden ser jag ett ljus som kommer från de översta trappstegen, vad väntar där? Det kan ingen veta, det kan inte heller jag veta, om inte min nyfikenhet triggar igång mitt mod och får mig att kliva över hindret och börja ta mig uppför trappan.
Det här är nog typiska tankar från en ungdom som måste handskas med att börja ta egna beslut och eget ansvar. Troligen har de som lever i en annan typ av samhälle (eller de som levde förr i tiden) fått växa upp betydligt snabbare än mig, och troligen har de fått dessa tankar om att gå sin väg i livet i en betydligt tidigare ålder. Jag undrar om jag hade kommit fram till samma sak om jag tagit bild på någonting helt annat i denna uppsatts. Jag vill tro det, för jag ser detta som en uppmaning från mitt undermedvetna.
Idén till min bild kom ganska naturligt för mig. Att kolla ut genom nyckelhålet är något som så länge jag kan minnas tyckt är obehagligt och skrämmande. Men ändå är det något jag måste göra så fort jag är ensam hemma om nätterna, för att försäkra mig om vad som finns där ute. Om det finns någon eller något där ute som inte är välkommet, som kanske står och väntar på att få komma in? Eller på att bryta sig in.
Jag har alltid trott på och varit intresserad av övernaturliga ting, så som andar, demoner och krafter. För mig är det främmande och okända, det jag inte ser, inte kan ta på, läskigt. Vad sker när jag inte är med? Vad sker när jag inte ser på? Är det någon som iakttar mig? Detta har fastnat efter alla historier jag hört och alla filmer jag sett. Dessutom så har jag vuxit upp med familj och vänner som delar mitt intresse.
Jag valde att lägga till en figur i min gestaltning för att förtydliga det jag föreställer mig när jag tänker på vad som kan stå där bakom dörren. Jag justerade ljuset på figuren för att få den att smälta in och jag justerade även färgerna för att få fram en liten mörkare ton, så att bilden ska se ut att vara tagen under natten. För det är på natten som den kusliga känslan kryper fram. Vem vet vilka väsen som finns där i mörkret?
Resultatet blev jag väldigt nöjd med. Jag tycker jag fått fram en kuslig bild som går att tolka på olika sätt utifrån ens egna rädslor. En åskådare kan se en mördare på andra sidan dörren, en annan kanske kan se sig själv? Därför tycker jag att titeln "Bakom stänga dörrar" passar bra, eftersom att det hankar om vad en själv föreställer sig kan finnas på andra sidan. Nu i efterhand när jag kollar på bilden så inser jag mer om hur olika rädslorna ser ut beroende på hur ens egna liv och fasor ser ut.
Tolkning av bilden:
När jag kollar på bilden ser jag en ihålig, rund cirkel som omringar en mindre yta som ligger i bildens centrum. I det centrala partiet går det att se en slags hall med en trappa som leder en uppåt. Närmare mitten av hallen finns en figur placerad som har blicken rakt fram mot åskådaren. Blicken förs direkt mot det mittersta partiet som också är ljusare än det svarta, ihåliga, som omringar. Ögat fästs mot hallen och tydligt syns den mystiska figuren. Figuren är mycket skarp i jämförelse mot den lite mindre klara bakgrunden. Den mystiska figuren är menad att ta åt sig uppmärksamheten. Blicken tillsammans med ett vagt leende gör figuren och känslan i hela bilden väldigt otäck.
Rent konkret så består bilden av ett kikhål som åskådaren tittar i för att se vad som finns på andra sidan dörren. När jag ska tolka bilden uppstår tankar som jag själv inte tänkte på när jag väl tog kortet, utan de skapades när jag framställde bilden. Mitt tidigare syfte var att få fram det kusliga i att inte se och inte veta vad som kan lura i hörn eller bakom väggar. Att inte kunna se vad som finns på andra sidan förrän nyfikenheten blivit stark nog att låta modet få sig en titt. Bilden och figuren är ett exempel på vad jag själv föreställer mig kan finnas där bakom. Skulle en annan person skapa en bild som denna skulle den säkert se annorlunda ut, eftersom vi alla har olika saker vi fruktar över. När jag skapade bilden började jag dra tolkningen till en lite djupare nivå, en parallell sida som kopplas till bilden. Helt plötsligt talade bilden till mig och fick mig att förstå att det inte bara handlar om att jag funderar och är rädd över vad som finns på andra sidan min ytterdörr. Och det kanske är det som Unheimlich egentligen handlar om? Att handskas med sin rädsla och inse att det kanske handlar om någonting större? Dörren är också en symbol för mig själv. Hallen symboliserar vägen jag ska ta i mitt liv för att komma vidare till trappan, som ska föra mig uppåt och vidare. Figuren som står och iakttar mig i hallen är mina egna rädslor, mina egna nedlåtande tankar som hindrar mig till att kliva utanför dörren för att komma ut till världen. Jag är rädd för de hinder som lurar och jag känner också rädsla i att gå vidare och gå min egen väg i livet. I bilden ser jag ett ljus som kommer från de översta trappstegen, vad väntar där? Det kan ingen veta, det kan inte heller jag veta, om inte min nyfikenhet triggar igång mitt mod och får mig att kliva över hindret och börja ta mig uppför trappan.
Det här är nog typiska tankar från en ungdom som måste handskas med att börja ta egna beslut och eget ansvar. Troligen har de som lever i en annan typ av samhälle (eller de som levde förr i tiden) fått växa upp betydligt snabbare än mig, och troligen har de fått dessa tankar om att gå sin väg i livet i en betydligt tidigare ålder. Jag undrar om jag hade kommit fram till samma sak om jag tagit bild på någonting helt annat i denna uppsatts. Jag vill tro det, för jag ser detta som en uppmaning från mitt undermedvetna.